Enligt vad jag tycker, smaken är ju som baken. =)
Ett arv från pappa - fina blåvita tallrikar från Gustavsbergs porslinsfabrik. Regina är inte finaste tunna kinaporslinet, men dels är det att det är från pappa - det är också det faktum att serien tillverkades 1925-1935, nästan 100 år gammalt alltså - det ger en speciell känsla för mig som gillar historia och gamla fina saker med historia.
Dessvärre har jag inte fullt 6 av tallrikar och assietter - 3 av de förra och 4 av de senare, men 6 sopptallrikar. Regina finns också i grönt, men det är den blå varianten jag har ärvt.
Vitt i basen ger förstås den här typen av porslin den mest klassiska inramningen - men visst kan man ha en annan bas. Första gången porslinet användes här hemma var till en middag i Mårten Gås-anda 2018. Jag tyckte sopptallrikarna skulle stå sig fint mot det mörkblå och höstlöven + gyllene toner i övrigt. För att det fina mönstret skulle synas valde jag att rulla servetterna och lägga dem på kanten av tallrikarna. Så här såg det ut dagen innan (jag dukar ofta upp bordet kvällen innan för att spara tid för matlagning och andra förberedelser på själva festdagen.) Bordet flyttas givetvis ut från väggen när det är dags... :-D
Här ser man servetten på kanten med breda guldbruna band som passar in i det höstigare temat.
Guldfärgat ljus och höstlöv + snapsglas med en orange ros till varje kuvert.
Ett sjukdomsbortfall gjorde att vi blev 3 - så bordet fick "byggas om" en smula. Eftersom bordet inte behöver flyttas med 3 vid bordet, flyttades mittendekoren och de löv som kantat kortsidorna inåt väggen och mitten. Ett av snapsglasen som blev överflödigt flyttade också, det syns i högra kanten av bilden. Men samma tallrikar blev det ju...
Det blå porslinet tyckte jag var så trevligt att det kom till användning veckan efter för en middag på 1. Sopptallrikar kan också användas till en gryta, så det blev en älgskavsgryta. Samma blå linneservetter - ja alltså lika som veckan innan - bröts och ställdes över kuvertet. Vi hade inte hunnit diska alla glas än så dem fick vara med på bild... Ehrm. Torkade rosor användes så färgen på dem gav inspiration till att använda de guldfärgade besticken.
Inte en jättearbetad dukning - det blev lite spontandukning över det hela.
Sedan fick servisen vila fram till november 2019 när maken och jag hade middag i Mårten Gås-anda på tu man hand. Jag funderade redan 2018 på om jag skulle ha en klassisk inramning i vitt men höstfärgerna blev så fina med mörkblått som valdes den gången. 2019 blev det klassiskt, med blomsterarrangemang i vitt, pärlor, silverfärgade ljusstakar, nysilverbestick, fina kristallglas och brutna tysgservetter. Med två vid bordet fungerade det att använda Regina-servisen till förrätt och varmrätt. Servetterna bröts i Kronan - den är inte så svår när man kan grunden.
Någon lämplig vas hade jag inte, så jag använde en matlåda (!) av glas för ett arrangemang av vita blommor, alströmeria och krysantemum.
Vita pärlor och ofärgade glasdroppar lades ut på duken för lite mer piff - ljusstakar och ljuslyktor i silverfärg är nästan ett måste.
Till det gammeldags porslinet och nysilverbesticken passar det bra med glas som ger en gammeldags känsla.
Våren 2020 blev ju som bekant inte riktigt som tänkt eller väntat. En vårmiddag för 6 blev en på tu man hand. Vi dukade upp med Swedish Grace som vi ofta gör när vi har ett festligt middagstillfälle här hemma. Men saker kan alltid användas på olika sätt - den gången valde vi att servera desserten i Regnas sopptallrikar. Spetsband på duken och gammeldags slipade glas passade bra med porslinet.
Nästa gång det passade med gammeldags charm var 6 juni. Vi firade hemma, och vad passar bra in i en nationaldagsdukning om inte blåvitt porslin? Vi åt tvårätters och valde det svenskaste man kan tänka sig - smörgåsbakelse. Slipade champagneglas och gyllene bestick passade här.
Ny november, ny Mårtensmiddag. Eller snarare - i Mårtenstil. Varför "anda" och "stil" snarare än fullt ut? Well. En gås är en STOR fågel, maken är vegetarian och själv kan jag inte tänka mig att äta soppa gjord på blod. Köttätare har också sina gränser... 2018 åts det blandsvampssoppa, ankbröst/quornfiléer och äppelkaka med vaniljsås. 2019 champinjonsoppa, kalkonbröst/quornfilé och ugnbakade äppelhalvor med vaniljglass. Förra året, 2020, blev det champinjonsoppa, kycklingbröst/quornfilé och äppelpaj med glutenfri smördegsbotten och vispad grädde. Så inte riktigt - men med inspiration.
Vi dukade upp med linne, både i duk och servetter och förstås Regina-porslinet. "Naturligtvis" valdes nysilverbestick och slipade kristallglas för tillfället. Sådana här tunna, fina linneservetter behöver stärkas - jag iddes inte så jag löste det med en lite annorlunda variant.
Blommor hade vi inte den här gången, vi använde istället ett arrangemang av vita tygblomor och fjädrar och placerade det på en spegelskiva. Vita pärlor och "diamanter" gav mittendekoren tillsammans med silverfärgade ljusstakar och -lyktor rätt känsla. Ett par ofärgade ljuslyktor passade också väl in.
Placeringen av servetten dolde dessertvinsglaset men från sidan kan man se det.
Till midsommar passar det med lite "nationalromantisk" känsla - jag ogillar nationalism hjärtligt men jag gillar mitt hem, det gör jag. Blåvitt porslin känns rätt för känslan, med gula virkade spetsband kring rullade blå servetten.
Nysilverbestick med snirkliga skaft och glas med vintagekänsla hör till.
I november har vi påbörjat traditionen med att äta en Mårten Gås-inspirerad finmiddag med vintagedukning. I år blir det kanske inte av - så när min man fyllde år firade vi med middag och vintage i dukningen. Förrättsorslinet är vintage, kanske vissa av glasen också.
Silver, vita blommor och pärlor ger också rätt känsla av gammeldags - en spegelskiva är utmärkt för att öka den känslan.
Det går att få känslan av "fint från färr" även utan vintageporslin och gamla glas. Mer om det en annan gång.
Kommentera