Att experimintera med dukningar vid festbordet/middagsbordet är naturligtvis kul och givande - men det kanske inte är så dumt med mer klassiska uttryck ändå...
Det är smidigt och enkelt om inte annat.Enkelt så tillvida att vissa saker är "givna", som vita tygservetter - helst linne, silver- eller nysilverbestick och vitt eller möjligen gammeldags mönster på porslinet.
Grundelementen i den här nyårsdukningen är klassisk, med brutna vita servetter, slipade kristallglas, nysilverbestick och levande ljus. Ljuslyktan, blomman och värmeljus istället för höga ljus i stakar är inte så klassiska - men den generella känslan i den här dukningen tycker jag ändå är ganska klassiskt enkel men med vackra ting att se på.
Den här dukningen är mer modern - men känns i mina ögon också klassisk - svart/vitt känns elegant och sparsmakat - porslin och bestick är det inte men helheten med vita servetter och blomsterarrangemang med vita blommor ger en kanske lite klassisk och tidlös känsla åt den här festdukningen för en middag på två.
Förra årets nyårsdukning kom till med en idé att det skulle innehålla art deco-inslag. Alltså vitt linne, linneservetter, nysilverbestick, slipade glas. Tygblommorna var för all del inte direkt något man skulle finna på ett dukat festbord för ca 100 år sedan, kanske inte fjädrarna heller - det är ju mer ett uttryck för hur vi tolkar eran för 90-100 år sedan.
Vinglas och två av champagnecouperna är i gammal klassisk stil, vattenglasen är dock av modernare tid. Ljusstakarna är i en stil som skulle kunna vara art deco - eller i alla fall inspirerat av perioden.
Servetterna skulle brutits i en mer avancerad form om det skulle vara "på riktigt" klassiskt. Men dessa servetter kräver stärkelse och det hade jag inte tillgång till - så det fick bli en improviserad brytning som fungerade ändå.
Vid ett annat middagstillfälle på tu man hand så gick all in med det klassiska. Förutom batteriljs då - min man är inte så förtjust i doften stearinljus ger så jag sparar levande ljus till andra tillfällen. Blåvitt blomstermönstrat porslin, nysilverbestick, slipade glas, brutna servetter, vita blommor och vita ljus i silverfärgade stakar och lyktor - för mig känns det här mycket gammeldags på ett bra sätt.
Porslinet är arvegods från pappa så det känns extra högtidligt att kunna duka med det porslinet.
Vad som är "klassiskt" är förstås en smak- och tolkningsfråga, i mitt tycke är klassiskt mestadels vita toner och slipade glas - sedan kan man nöja sig med delar, gå hela vägen eller låta enkelhet och sparsmakat ge den klassiska känslan. Det viktiga är att man tycker att der är fint enligt egen personlig smak!
