Sista nyårsftonen i förortstvåan firades med en bekant och hans flickvän. Vi visste förstås inte att det var den sista - så den gången var det bara en vanlig nyårsafton. Vi hade inte firat hemma på några år och kände att det kunde vara skönt det här året som var 2003.
Jag pratade med min bekanting och ställde i förbifarten frågan om hans nyårsplaner och fick veta att han och hans flickvän inte hade några särskilda planer så jag slängde fram att varför inte komma hem till oss?
Min make - vi gifte oss i maj 2002 - tyckte det var en bra idé så vi ställde till med nyårsmiddag för 4. Det är så konstigt det där med minnet och hur det fungerar - för just den här middagen minns jag vad som lagades till och serverades mer än 17 år senare...
Förrätten var den klassiska löjromstoasten. Vi bjöd på harfilé i gräddsås med gelé och potatisgratäng - en variant utan grädde, det är bara skivad ugnsstekt potatis med lite salt och smör och desserten var fruktspett och passionsfruktsyoughurt med hyvlad mörk choklad.
Av någon anledning som jag inte riktigt minns kände vi inte för vinrött just den nyårsaftonen. Klassiskt vitt med vit duk, Swedish Grace-porslinet, Chateaux-glas, slipade rostfria bestick dukades fram.
Servetterna av bomulls/linneblandning drogs ihop och hölls samman av de guldfärgade träservettringarna med slipade glasstenar. Guldfärgade ljusstakar med vita ljus och guldkonfetti i form av månar och stjärnor fick pynta resten av dukningen.
Jag minns att det var halvdant väder. Småregnigt och inte direkt vinter. Vi hade en trevlig middag och utsikten från balkongen mot centralare delar av staden gav full syn mot fyrverkerierna.
Sista nyåret i vår trivsamma lilla två blev ett av de bättre de där första åren på 2000-talet.
